julia.

Det var en gång en flicka i ett stort och okänt land

Hon gick alldeles ensam och allena på en strand.

Sen som av en blixt från en stjärnklar himmel blå

Så stötte hon ihop med två snälla flickor små

Av detta korta möte flickan nya vänner fann

Det visade sig att de tre var gjorda för varann

Så flyttade då dessa tre till samma lägenhet

Och vad de hittade på där, är det bara de som vet

Storstadslivet lockade med bus och lek var natt

Inte sällan var det som de vek sig utav skratt

Stränder och affärer hann de också med en del

För sol och bad och shopping kan väl aldrig sitta fel

Sen reste de på äventyr och tiden gick för fort

Men upptäckt Australien, det har de faktiskt gjort

Nu är det dags att skiljas, tursamt nog ej för gott

För livslång vänskap är det de tre vännerna har fått

Som avslutning på dikten vill jag härmed salutera

Två tjejer som gjort tiden här värt mycket mycket mera

Min resa i det här landet var nog aldrig så fin

Som när jag var tillsammans med Johanna och Caroline.