Månuppgång
Idag såg jag månen gå upp för första gången.
Jag gick på en promenad längs strandkanten efter solnedgången. Det var så fint så jag önskar att ni hade varit där. Korten blev inte bra och jag bara önskar att jag kunde beskriva för er så att ni förstod. Att ni kunde höra fraset av vågorna när de drar över havet och se hur det böljar i blått och turkos. Känna den ljumna luften mot huden och den mjuka, finkorniga sanden under fötterna. Se den långa stranden breda ut sig till höger och vänster om ett ändlöst hav. Njuta av den behagligt svala känslan av vattnet som slår upp över benen och stranden. Och sen se den stora orangea månen stiga över horistonten. (Smörigt frågetecken)
Jag är tillbaka i Surfers Paradise på obestämd tid.
Du har en klart poetisk ådra. Kul att följa din resa via bloggen. Fortsätt att njut av din resa!
Önskar att jag var där! Roligt att du trivs så bra i Surfers. Haha. Kom hem till sommaren bara!
Deep shit ;)
Har ju själv sett havet en och annan gång, även ifrån exotiska stränder och inte bara ute till havs. Vet precis hur förföriskt det kan vara, och hur lugnande det är att bara se/höra/lukta/känna det hela, speciellt om man går ensam... Stora kramar på dig.
