julia.

Hallå eller! Hur har ni det i slaskiga Sverige? Mars är ju här nu. Sämsta månaden möjligt att vara i Sverige, om jag inte minns helt fel..? Själv är jag just nu i världens mysigaste lilla stad, som har svensk-sommarväder. Det ser till och med ut som svensk sommar. Jag tittar just nu ut genom fönstret på vandrarhemmet och ser solens gula ljus mot grönt gräs och lummiga träd, och hade jag inte vetat att jag var i Australien i mars hade jag kunnat svära på att jag var i Sverige i juli. Underbart.

Mooropnma heter alltså staden vi har kommit till, vilken metropol, ni anar inte. Googla vettja. De har i en större gata. En. Och en fin damm. Och en massa gräsmattor, grillplats, bageri med färska bakelser och bröd, små secondhandaffärer, hotellbarer, och en massa massa gamla tanter och farbröder. Jag och Carro älskar det. Luften är fylld av fågelkvitter och lukten av gräs och sommar. Luften är varm och behaglig och himlen är blå. Vi har spenderat vår lediga tid med att ligga under ett träd i värmen, gå runt i "stan", äta picknick, grilla, spela bingo, till och med varit i kyrkan en söndag. Och träffat så många trevliga gamlingar så ni anar inte. Det är världens sötaste lilla skitstad det här, och jag älskar det. Vandrarhemmet vi bor på är också mysigt, köket är väl lite ofräsch och grejen är att av de 60 personerna som bor här är ungefär 55 asiater. I princip allihopa alltså. Det gör inte mig något, förutom när man stöter på dem i köket och man står där med sina rostmackor utan smör med ägg och ser de stå och hacka lök och kål och fläsk och koka ris i alla olika färger, med sallader och såser och fan vet. De lagar så mycket god mat och jag förstår inte hur de kan vara så duktiga allihopa. Så fantasifulla och tålmodiga. En kille hade köpt två stycken blåa KRABBOR som han stor och lagar någon soppa på. Va? Vem gör något sånt när man bor på vandrarhem? Själv gör jag havregrynsgröt och pasta med krossade tomater. Och känner mig som ett fån.

Så nu bor vi alltsa här i Mooroopna, och jag trivs bra. Stället har sin charm men klart det finns minus här också. Serena som är manager på hostlet är ca 1,50 cm lång, med ett ansikte som fårats av för mycket sol och cigaretter, även rösten har blivit förstörd av dessa cancerpinnar MEN det hindrar henne inte från att skrika och gorma 24-7. Finns det någonting hon gillar mer än att skrika så är det att svära. Kombon är svårslagen. Det är också tråkigt att alla affärer stänger innan jag är hemma från jobbet och att det inte går några bussar till staden på söndagarna då jag är ledig, men det här är ingenting i jämförelse med mitt senast uppkomna problem. En av de två asiatiska grannarna vi har i vårat rum har nämligen ålagt sig med en av de mest ocharmiga åkommorna jag kan tänka mig. Hon snarkar. Ni som känner mig vet att det är ytterst få saker i världen jag avskyr högre än snarkningar. Krig. Cancer. Barnamördare. Listan är kort. Inte heller är det några gulliga grisaktiga små snarkningarn hon dras med, nej nej, tjejen lyfter timmerstockar med sitt oljud. Jag vill bara sätta min knytnäve rakt mellan hennes ögon där hon ligger och totalförstör min sömn. Har jag berättat att jag inte direkt är bortskämd med sömn heller? Klockan ringer 05.30 på mina jobbdagar, och när jag då vill lägga mig tidigt på lediga kvällar kan jag inte sova på grund av hennes fruktansvärda oljud. Vad ska jag göra? Byta rum? Stå ut och helt enkelt vänta med att lägga mig tills hon slutat snarka? Riskera fängelse när de hittar hennes kropp nergrävd på fältet bakom hostlet?

Råd mig. Snälla.

Anyways, Mooroopna är fint och vi trivs faktiskt helt okej. Stå ut därhemma. Vi kommer snart.

Har ni nagonsin undrat vem som valjer ut de fula applena fran de fina? Vem som lagger paron i pasar och kartonger innan de kommer till affaren?

Det ar jag.

Nu sitter jag här i lägenheten, sista natten. Klockan är kvart över fyra och jag är inte trött överhuvudtaget. Lägenheten är nästan klarstädad och det känns märkligt att vi ska åka härifrån. Vår lilla lägenhet har varit vårt hem i tre månader och nu plötsligt ska vi åka härifrån. Någon annan ska flytta in i vårt hem. Och plötsligt inser jag hur mycket jag kommer sakna lilla 117 på 18-32 Oxford Street. Nu blir det inga fler mornar då man vaknar tidigt för att solen lyser in, inga mer kvällar på balkongen med vin och chips och vänner, inga fler middagar framför dåliga tvprogram, inga fler sena nätter. Nu är det slut på att vänta i evigheter på hissen, att ringa på dörrklockan när man är utan nyckel, kolla postfacket, gå till Coles och köpa mat, springa över gatan och köpa glass, laga mat i vårt lilla kök. Vi kommer inte ta fler dopp i poolen, duscha i vår knasiga dusch, dammsuga med den sämsta dammsugaren i världen, se fladdermössen flyga förbi utanför, lyssna på för hög musik, spegla oss i vår alltför stora spegel eller dansa på baren. Aldrig mer kommer jag dra ut bäddsoffan, se solnedgångar och soluppgångar från vår fina balkong, sätta på ACn, banna kylskåpet för att det brummar så högt, ligga i vår säng och prata strunt eller skratta så det hörs ut i korridoren med fina Johanna och Caroline.

Jag har haft det underbart i vår lägenhet och jag kommer sakna den.

Farväl lilla 117.

Hej fina svenskar!

VI har varit på äventyr på sistone! "Campat". Vi var på utflykt i veckan, tog tåget i nästan två timmar norrut, mot Newcastle till, där vi skulle hälsa på vår kompis Bex morföräldrar. Tågresan var jättefin och gick över höga berg och dalar och förbi hav och sjöar, vi lekte lekar och åt vindruvor och kakor och sov när det blev långtråkigt. Wyee hette tågstationen där vi hoppade av, och den lilla staden vi sedan bodde i heter The Entrance. Där hade vår fina Bex bokat en liten stuga som låg två meter från vattnet i en liten campingby. Jättegulligt ställe. När vi hade lämnat av våra saker åkte vi hem till Nan and Pop, eller Anne och Pete som de heter, där vi gick en promenad och hade en jättegod barbeque. Bex bror och hans flickvän var också med. Vi såg papegojor och kookaburror, gungade och sen åkte vi hem och drack öl i stugan och såg månen speglas i vattnet innan vi gick och lade oss.

Morgonen efter vaknade vi och tog ett dopp i poolen innan frukosten som var awesome, rostat bröd med grillade tomater och champinjoner. Efter det åkte vi ut på en fisketur. Jag satt bredvid och lät de andra sköta jobbet, de fick faktiskt ett par stycken, men bara en som var tillräckligt stor för att vi skulle få behålla den. Efter fisketuren åkte vi tillbaka till stugan och tog en powernap innan vi grillade för tredje gången! De andra smakade på fisken men jag höll mig till halloumi, tomat, aubergine och svampar. MUMS. Dagen efter åt vi frukost på ett mysigt ställe med utsikt över havet och sedan var det tågresa hem igen, med mer kakor. Kakor och morötter.

Världens mysigaste utflykt.



10 poäng om man träffar gapet! Score